135 Hertha
Oppdaging A | ||
---|---|---|
Oppdaga av | Christian Heinrich Friedrich Peters | |
Oppdaga dato | 18. februar 1874 | |
Alternative namn B | ||
Kategori | Hovudbeltet | |
BaneelementC JPL | ||
Epoke 31. desember 2006 (JD 2454100,5) | ||
Solfjerne (aphel, Q) | 438,283 mill. km (2,930 AE) | |
Solnære (perihel, q) | 288,252 mill. km (1,927 AE) | |
Stor halvakse (a) | 363,268 mill. km (2,428 AE) | |
Eksentrisitet (e) | 0,207 | |
Omløpsperiode (P) | 1382,136 d (3,78 år) | |
Gjennomsnittleg banefart | 18,91 km/s | |
Gjennomsnittleg anomali (M) | 246,145° | |
Banehelling (i) | 2,305° | |
Lengda til oppstigande knute (Ω) | 343,896° | |
Perihelargument (ω) | 340,012° | |
Fysiske eigenskapar | ||
Dimensjonar | 79,2 km | |
Masse | 5,2×1017 kg | |
Tettleik | ? g/cm³ | |
Overflategravitasjon | 0,0221 m/s² | |
Unnsleppingsfart | 0,0419 km/s | |
Rotasjonsperiode | ? d | |
Albedo | ? | |
Spektralklasse | M | |
Absolutt storleiksklasse: | 8,23 | |
Overflatetemperatur: | ~179 K |
135 Hertha er ein stor hovudbelteasteroide av M-typen. Han er ein del av Nysa-familien. Ljoskurvedata frå Hertha indikerer eit flatt objekt og radarobservasjonar viser at asteroiden er ikkje-metallisk. Hertha blei oppdaga av Christian H. F. Peters 18. februar 1874 i Clinton i New York. Ein okkultasjon av asteroiden blei observert i år 2000.