135 Hertha

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
135 Hertha
Oppdaging A
Oppdaga av Christian Heinrich Friedrich Peters
Oppdaga dato 18. februar 1874
Alternative namn B
Kategori Hovudbeltet
BaneelementC JPL
Epoke 31. desember 2006 (JD 2454100,5)
Solfjerne (aphel, Q) 438,283 mill. km (2,930 AE)
Solnære (perihel, q) 288,252 mill. km (1,927 AE)
Stor halvakse (a) 363,268 mill. km (2,428 AE)
Eksentrisitet (e) 0,207
Omløpsperiode (P) 1382,136 d (3,78 år)
Gjennomsnittleg banefart 18,91 km/s
Gjennomsnittleg anomali (M) 246,145°
Banehelling (i) 2,305°
Lengda til oppstigande knute ) 343,896°
Perihelargument (ω) 340,012°
Fysiske eigenskapar
Dimensjonar 79,2 km
Masse 5,2×1017 kg
Tettleik ? g/cm³
Overflategravitasjon 0,0221 m/s²
Unnsleppingsfart 0,0419 km/s
Rotasjonsperiode ? d
Albedo ?
Spektralklasse M
Absolutt storleiksklasse: 8,23
Overflatetemperatur: ~179 K

135 Hertha er ein stor hovudbelteasteroide av M-typen. Han er ein del av Nysa-familien. Ljoskurvedata frå Hertha indikerer eit flatt objekt og radarobservasjonar viser at asteroiden er ikkje-metallisk. Hertha blei oppdaga av Christian H. F. Peters 18. februar 1874 i Clinton i New York. Ein okkultasjon av asteroiden blei observert i år 2000.