758 Mancunia

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
758 Mancunia
Oppdaging A
Oppdaga av H. E. Wood
Oppdaga ifrå Johannesburg
Oppdaga dato 18. mai 1912
Alternative namn B1912 PE
Kategori Hovudbeltet
BaneelementC JPL
Epoke 2454600,5 JD (14. mai 2008)
Solfjerne (aphel, Q) 549,117 mill. km (3,671 AE)
Solnære (perihel, q) 404,556 mill. km (2,704 AE)
Stor halvakse (a) 476,837 mill. km (3,187 AE)
Eksentrisitet (e) 0,152
Omløpsperiode (P) 2078,571 d (5,69 år)
Gjennomsnittleg anomali (M) 99,804°
Banehelling (i) 5,607°
Lengda til oppstigande knute ) 106,313°
Perihelargument (ω) 316,556°
Fysiske eigenskapar
Dimensjonar 85,48 km
Rotasjonsperiode 6,902 t
Albedo 0,132
Spektralklasse X (Tholen)
Absolutt storleiksklasse: 8,16

758 Mancunia er ein hovudbelteasteroide. Han blei oppdaga den 18. mai 1912 av Harry Edwin Wood ifrå Union Observatory i Johannesburg. Wood var frå Manchester,[1] og «Mancunian» er ei nemning for folk frå byen.

Kjelder[endre | endre wikiteksten]