Bazzitt
Bazzitt | |||
Generelt | |||
---|---|---|---|
Kategori | Silikatmineral | ||
Kjemisk formel | Be3Sc2Si6O18 | ||
Strunz-klassifisering | 09.CJ.05 | ||
Krystallsymmetri | Heksagonal diheksagonal dipyramidal H-M-symbol: (6/m 2/m 2/m) Romgruppe: P 6/mcc | ||
Einingscelle | a = 9.521 Å, c = 9.165 Å; Z = 2 | ||
Identifikasjon | |||
Farge | Lys til mørk himmelblå, blågrøn | ||
Krystallform | Samlingar av delvis parallelle prisme | ||
Krystallsystem | Heksagonal | ||
Kløyv | Utydeleg på {0001} | ||
Brot | Ujamn | ||
Fastleik | Sprø | ||
Mohs hardleiksskala | 6.5 - 7 | ||
Glans | glasaktig | ||
Strekfarge | bleik blåaktig kvit | ||
Transparens | Delvis gjennomsiktig | ||
Spesifikk vekt | 2.77 - 2.85 | ||
Optiske eigenskapar | |||
Optiske eigenskapar | Einaksa (-) | ||
Brytingsindeks | nω = 1.622-1.637 nε = 1.602-1.622 | ||
Dobbeltbryting | 0.0210 | ||
Pleokroisme | O = bleik grønaktig gul; E = intens himmelblå | ||
Kjelder | [1][2][3] |
Bazzitt ereit blått mineral med kjemisk formel Be3(Sc,Al)2Si6O18, dvs scandium-analogen til mineralet beryll.
Bazzitt er i Noreg kjent frå blant anna ein granittpegmatitt i Tørdal i Telemark og frå druserom i nordmarkitt ved Roa i Oppland.
Det vart først skildra i Baveno i Italia og er kalla opp etter oppdagaren, den italienske ingeniøren Alessandro E. Bazzi.
Kjelder[endre | endre wikiteksten]
- Bazzitt. (2012, 13. januar). I Store norske leksikon. Henta 13. februar 2014 frå http://snl.no/bazzitt.