François Mauriac

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
François Mauriac

Pseudonym Forez, François Sturel
Statsborgarskap Frankrike
Fødd 11. oktober 1885
Bordeaux
Død

1. september 1970 (84 år)
Paris

Yrke skribent, journalist, lyrikar, romanforfattar, skodespelforfattar, manusforfattar, litteraturkritikar, biograf
Språk fransk
Sjanger memoar, roman, essay
Medlem av Académie française
Religion katolisisme
Ektefelle Jeanne Mauriac
Born Claude Mauriac, Luce Mauriac, Claire Mauriac, Jean Mauriac
Signatur
François Mauriac på Commons

François Charles Mauriac (fødd 11. oktober 1885 i Bordeaux; død 1. september 1970 i Paris, daud 1. september 1970 i Paris) var ein fransk forfattar som blei rekna som ein av dei viktigaste romanforfattarane i mellomkrigstida. I 1952 fekk han nobelprisen i litteratur for sine romanar;[1] «för den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkat det mänskliga livsdramat.»[2][3] I 1958 blei han hedra med Légion d'honneur sin Grand-croix («storkrossen»).


Romanar[endre | endre wikiteksten]

  • 1913 - L'Enfant chargé de chaînes
  • 1914 - La Robe prétexte
  • 1920 - La Chair et le Sang
  • 1921 - Préséances
  • 1922 - Le Baiser au lépreux
  • 1923 - Le Fleuve de feu
  • 1923 - Génitrix
  • 1923 - Le Mal
  • 1925 - Le Désert de l'amour
  • 1927 - Thérèse Desqueyroux
  • 1928 - Destins
  • 1929 - Trois Récits: Coups de couteau, 1926; Un homme de lettres, 1926; Le Démon de la connaissance, 1928
  • 1930 - Ce qui était perdu
  • 1932 - Le Nœud de vipères
  • 1933 - Le Mystère Frontenac
  • 1935 - La Fin de la nuit
  • 1936 - Les Anges noirs
  • 1938 - Plongées: Thérèse chez le docteur, 1933; Thérèse à l'hôtel, 1933; Le Rang; Insomnie; Conte de Noël
  • 1939 - Les Chemins de la mer
  • 1941 - La Pharisienne
  • 1951 - Le Sagouin
  • 1952 - Galigaï
  • 1954 - L'Agneau
  • 1969 - Un adolescent d'autrefois
  • 1972 - Maltaverne

Referansar[endre | endre wikiteksten]

  1. Nobelpreis 1951–1953. Lagerkvist, Mauriac, Churchill (Samlinga «Nobelpreis für Literatur»; bind. 18). ny. Coron Verlag, Zürich 1987.
  2. "for the deep spiritual insight and the artistic intensity with which he has in his novels penetrated the drama of human life".
  3. Nobelpristildelinga 1952 på nobelprize.org

Bakgrunnsstoff[endre | endre wikiteksten]