Cristobalitt
Hopp til navigering
Hopp til søk
Cristobalitt | |
![]() Cristobalittkuler forma via avglasing (tap av silika) frå obsidianmatriks (California i USA) 5.9×3.8×3.8 cm. | |
Generelt | |
---|---|
Kategori | Silikatmineral |
Kjemisk formel | SiO2 |
Strunz-klassifisering | 04.DA.15 |
Dana-klassifisering | 75.1.1.1 |
Krystallsymmetri | Tetragonal (α) Romgruppe P41212, cubic (β) Fd3m |
Einingscelle | a = 4.9709(1) A, c = 6.9278(2) A, Z = 4 (α); a = 7.166 A, Z = 8 (β) |
Identifikasjon | |
Farge | fargelaus, kvit |
Krystallform | Åttesidig eller sfærulittar opp til fleire cm store |
Tvilling | på {111} |
Brot | Muslig |
Fastleik | Sprø |
Mohs hardleiksskala | 6–7 |
Glans | glasaktig |
Strekfarge | Kvit |
Transparens | Gjennomsiktig |
Spesifikk vekt | 2.32–2.36 |
Optiske eigenskapar | |
Optiske eigenskapar | Einaksa (-) |
Brytingsindeks | nω = 1.487 nε = 1.484 |
Dobbeltbryting | 0.003 |
Pleokroisme | Ingen |
Smeltepunkt | 1713 °C (β)[1] |
Kjelder | [2][3][4] |
Cristobalitt er eit mineral med same samansetjing som kvarts, SiO2, men stabilt berre ved høgare temperatur (sjå polymorfi). Det finst difor berre i lavabergartar.
Det har namn etter Cerro Cristóbal i Mexico.
Kjelder[endre | endre wikiteksten]
- Cristobalitt. (14. februar 2009). I Store norske leksikon. Henta 14. februar 2014 frå http://snl.no/cristobalitt.
- ↑ Deer, W. A., R. A. Howie and J. Zussman, An Introduction til the Rock Forming Minerals, Logman, 1966, s. 340–355 ISBN 0-582-44210-9
- ↑ Cristobalite. Handbook of Mineralogy.
- ↑ Cristobalite. Mindat.
- ↑ Cristobalite Mineral Data. Webmineral.