Diskusjon:Lars Fredrik Nilson

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Hopp til navigering Hopp til søk

Kjelde frå Projekt Runeberg som er utan opphavsrett

1025 i nittande volum av Nordisk familjebok, konvesationslexikon och realencyklopedi

Nilson, Lars Fredrik, kemist, f. 27 maj 1840 i Skönberga socken invid Söderköping, d. 14 maj 1899, blef 1859 student i Uppsala, 1865 filos, kandidat samt 1866 filos, doktor och docent i kemi, utnämndes 1875 till adjunkt och laborator i kemi och blef 1878 e. o. professor i analytisk kemi. 1882 utsågs han till föreståndare för den agrikultur-kemiska afdelningen vid Landtbruksakad:s ex-perimentalfält och försöksanstalt invid Stockholm. Såsom innehafvare af riksstatens mindre resestipendium företog N. 1873 och 1878 utrikes studieresor. Hans rent vetenskapliga forskningar rörde sig till största delen på den oorganiska kemiens område. Efter ett arbete om arsenikens svafvelföreningar utförde han en ingående undersökning öfver selensyrlighetens salter (1875). Därefter började han egna sig åt studiet af sällsynta jordarter, i synnerhet sådana, som kunde anses bidraga till bedömande af det pe- riodiska systemets allmängiltighet. Tills, med 0. Pettersson undersökte han närmast de fysikaliska konstanterna hos beryllium (1870) och fastställde dess atomvikt. S. å. upptäckte han grundämnet skandium och beskref ett stort antal af dess sal-ter. Denna upptäckt var af ett särskildt stort intresse, emedan skandium visade sig vara identiskt med det af Mendelejev redan samma år på grund af hans periodiska system förutsagda grundämnet ekabor. 1878-87 utförde N. gemensamt med 0. Pettersson undersökningar öfver ångtätheterna af germaniumklorid, aluminiumklorid, titanklorid och indiumkiorid. Dessa undersökningar, som bidrogo till kännedomen om motsvarande metallers atom-vikter, visa, att N. var en mycket framstående ex-perimentator. Bland andra arbeten må nämnas studier ang. platinans klorosalter, platinanitriter och platinajodonitriter. Tills, med Kriiss afslutade han 1887 en redan 1882 påbörjad större undersökning om torium. - Sedan N. hade blifvit Landtbruksakademiens kemist, egnade han en stor del af sin tid åt agrikulturkemiska undersökningar. Han publicerade ej mindre än 57 afhandlingar i Landtbruks-akad:s skrifter. Bland dessa torde hans arbeten om komjölkens fett, om en mängd vilda växters fodervärde samt ang. Wiborgh-fosfatets användbarhet som gödselmedel vara de viktigaste. - N blef 1875 led. af Vet. akad., 1882 af Fysiogr. sällsk. i Lund, 1887 af Landtbruksakad. och 1889 af Vet. soc. i Uppsala. Nekrologer öfver N. skrefvo P. Klason i "Berichte der Deutschen che-mischen gesellschaft" (1900) och 0. Pettersson i "Transactions of The chemical society" (London, s. å.). P. T. C. (H. E.)