First National Band

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
The First National Band
Aktiv1970–1972, 2018
SjangerCountryrock, rock and roll, rockabilly
Tilknytte artistarThe Monkees, Michael Nesmith
PlateselskapRCA
Tidlegare medlemmerMichael Nesmith
O.J. «Red» Rhodes
John London
John Ware

The First National Band eller Michael Nesmith and The First National Band var eit kortvarig amerikansk countryrockband, leia av det tidlegare The Monkees-medlemmet Michael Nesmith. I løpet av dei to åra dei var aktive, gav The First National Band ut tre studioalbum i 1970 og 1971.

Før First National Band[endre | endre wikiteksten]

Då Nesmith var i The Monkees var han misnøgd med tyggegummipopen den musikalske leiaren Don Kirshner gav gruppa, og han kjempa for å få sine eigne komposisjonar spelt inn under namnet The Monkees. Før The Monkees hadde Nesmith gjeve ut nokre singlar under namnet «Michael Blessing» som var Bob Dylan/folkrock-inspirerte.

I 1968 gav Nesmith ut The Wichita Train Whistle Sings som eit sideprosjekt frå The Monkees og på grunn av aukande frustrasjon, kjøpte han seg sjølv ut av Monkees-kontrakten i 1970.

The First National Band[endre | endre wikiteksten]

I 1969, før Nesmith hadde slutta i The Monkees, var det klårt for han og venen John Ware at The Monkees nærma seg slutten. Ware føreslo for Nesmith å skipe eit anna band i lag med Ware og venen deira John London og kontakte folk han kjende i studioverksemda medan han framleis hadde sjansen. Då han var ute av kontrakten sin, tok Nesmith Ware på ordet, så lenge Orville «Red» Rhodes òg vart med. Nesmith ønskte heller ikkje at bandet skulle vere ein slags powertrio. The First National Band var starten på eit langt samarbeid mellom Nesmith og Rhodes, som varte fram til Rhodes døydde i 1995.

Karriere[endre | endre wikiteksten]

The First National Band hadde mange problem i den korte tida dei eksisterte. Sidan Nesmith var knytt til The Monkess, vart han sett på som ein vits av somme folk og mange musikarar tok ikkje musikken hans seriøst. Under ein av dei første konsertane deira spelte dei same kveld som Gram Parsons og det heilt nye bandet hans, Flying Burrito Brothers. Nesmith hugsa korleis det må ha sett latterleg ut for erfarne countryfans, som Parsons, som såg ein tidlegare Monkee kledd i Nudie-dress med ein steelgitarist på slep. Den unike stilen deira var nok til å få innpass i klubbmiljøet i Los Angeles og skape eit nytt image for Nesmith. Nesmith bad òg stadene dei spelte på om å ikkje marknadsføre eller referere til han som ein tidlegare Monkee når dei introduserte bandet. Uheldigvis var det mange som ikkje brydde seg om dette ønskte, noko som irriterte Nesmith. Han vart òg irritert på folk som ropte på at dei skulle spele «Last Train to Clarksville» eller andre Monkees-hittar.

I løpet av tida si med The Monkees hadde Nesmith opparbeidd seg fleire songar som ingen hadde høyrt tidlegare. Dette gjorde at i løpet av den korte dei varte, kunne The First National Band gje ut tre album på mindre enn 12 månader. I juli 1970 kom Magnetic South, som var den første og «blå» i trilogien av «raude, kvite og blå» album. Det nådde 143. plassen på Billboard-lista i USA. Albumet inneheld fem songar som var henta frå tida då Nesmith var i Monkees. Det inneheldt òg songen «Joanne», som fordi han vart mykje spelt på radio, overraska bandet med å nå 21. plassen på Billboard-lista for singlar. Men trass i denne suksessen, gav ikkje songen bandet kommersiell suksess fordi bandet var i Storbritannia på turné då dette skjedde, og då dei kom heim att hadde «Joanne» falle ut av lista att. Ware hevda mangementet deira meinte at sidan The Monkees ikkje var så godt kjende i Storbritannia, var det ein perfekt stad å bryte ut i ei ny musikalsk retning.

I november 1970 kom det andre, «raude» albumet deira, Loose Salute, som nådde 159. plassen på Billboard-lista. Denne plata inneheldt den vesle hitten «Silver Moon» (42. plassen på Billboardlista) og ein omarbeidd versjon av Monkees-songen «Listen to the Band».

Etter at bandet kom attende frå Storbritannia, og etter suksessen med «Joanne» var gløymd, byrja arbeidet med det siste albumet deira, det «kvite» albumet, Nevada Fighter. Innspelinga for dette byrja i oktober 1970, men gruppa var på den tida byrja å falle frå kvarandre, som førte til at både Ware og London slutta i gruppa månaden etter. Albumet kom ut i mai 1971, men gjekk ikkje inn på lista.

Etter The First National Band[endre | endre wikiteksten]

Nesmith og Red heldt fram å arbeide i lag og henta inn nye musikarar, som bestod av medlemmar frå bandet til Elvis Presley på det femte albumet til Nesmith, Tantamount to Treason Vol. 1. Dette kom ut i mai 1972 og var oppført som «Michael Nesmith & The Second National Band». Nesmith og Red fortsette å spele i lag på dei seinare soloalbuma til Nesmith, fram til Red døydde i 1995. Nesmith fortsette å gje ut soloalbum, fram til Rays i 2006.

First National Band Redux (2018)[endre | endre wikiteksten]

Nesmith annonserte at The First National Band kom til å halde fem konsertar tidleg i 2018 i California under namnet «The First National Band Redux». Men av dei originale medlemmane i bandet var det berre Nesmith som var att, sidan dei andre var døde eller pensjonerte. Sønene til Nesmith, Christian og Jonathan, er blant medlemmanei denne besetninga.

Kjelder[endre | endre wikiteksten]