Islandsgrønkurle

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Islandsgrønkurle


Status i Noreg: CR Kritisk truga

Systematikk
Rike: Planteriket
Klasse: Einfrøblada
Orden: Aspargesordenen
Familie: Orkidéfamilien
Slekt: Dactylorhiza
Art: D. viridis
Vitskapleg namn
Dactylorhiza viridis ssp. islandica
Økologi
Habitat: sanddynelandskap
Utbreiing: Jæren, Island

Islandsgrønkurle (Dactylorhiza viridis ssp. islandica) er ei planteorkidéfamilien (marihandfamilien) Orchidaceae.[1]

Systematikk[endre | endre wikiteksten]

Islandsgrønkurle er ein underart av grønkurle, stuttare og med meir kompakt aks enn nominatunderarten smågrønkurle (ssp. viridis). Underarten var tidlegare plassert i slekta Coeloglossum med namnet Coeloglossum viride ssp. islandicum, men på grunn av det nære slektskapet til slekta Dactylorhiza, på norsk marihandslekta, er grønkurlene overførte dit i den norske klassifiseringa.[2] Andre stader har ein valt å halde på Coeloglossum-namnet.

Utbreiing[endre | endre wikiteksten]

Islandsgrønkurle veks på fuktig sanddyne og rikmyr på og nær sanddyner. I Noreg er utbreiinga avgrensa til to små og sårbare funnstader på kysten av Jæren.[3]Norsk raudliste for artar (2021) er underarten oppgradert frå sterkt truga (EN) til kritisk truga (CR).[4]

Islandsgrønkurle veks òg på Island (status LC, islandsk namn barnarót).[5][6] Det skal òg vere denne underarten som er rekna som sjáldsom på Færøyane (færøysk namn grønligt hjúnagras).[7][8]

Referansar[endre | endre wikiteksten]

  1. «Artsdatabanken: Artsopplysningar islandsgrønkurle». Artsdatabanken. Henta 24. februar 2022. 
  2. «Artsdatabanken: Namnetre islandsgrønkurle». Artsdatabanken. Henta 24. februar 2022. 
  3. «Artskart: Islandsgrønkurle, registrerte funn etter 2010». Artsdatabanken. Henta 24. februar 2022. 
  4. «Raudlista: Islandsgrønkurle». Artsdatabanken. 24. november 2021. Henta 24. februar 2022. 
  5. «Barnarót (Coeloglossum viride)». Náttúrufræðistofnun Íslands. Henta 14. februar 2023. 
  6. «Coeloglossum viride subsp. islandicum». Global Biodiversity Information Facility. Henta 7. mars 2022. 
  7. Manna Maria Fosaa mfl. (2005). «Reyðlisti. Náttúrulýsing lendi og sløg» (PDF). Føroya Náttúrugripasavn. 
  8. Føroya náttúra. Lívfrøðiligt margfeldi. Tórshavn: Føroya Skúlabókagrunnur. 2006. s. 223. ISBN 99918-0-407-2. 

Bakgrunnsstoff[endre | endre wikiteksten]