Kløyvd infinitiv

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Utbreiing av kløyvd infinitiv i norske dialektar. Det lyseblå området har infinitiv på -e i overvektsord og -a i jamvektsord, det mørkeblå området apokope i overvektsord og mykje jamning i jamvektsord.

Kløyvd infinitiv er ei nemning for skiljet mellom a-infinitiv i verb som å vera, men e-infinitiv i verb som å kaste, eit skilje som er gjennomført i tradisjonelt folkemål austafjells og i Trøndelag, delvis òg i ranværingsdialekt. Det same skiljet finst i nokre svenske dialekter, mellom dei jamska.

Skiljet har rot i jamvektlova, ein regel om korleis uttalen har endra seg frå gammalnorsk til moderne norsk folkemål.

  • Infinitivar med lang rotstaving i gammalnorsk - det vil seie lang vokal (í i bíta eller øy i høyra) eller kort vokal pluss lang konsonant (som i finna) - fekk etterkvart i folkemålet trykket samla på den lange rotstavinga, og endinga vart redusert til ein trykklett e (å kaste), om ho ikkje fall heilt bort ved apokope (å kast').
  • Infinitivar med stutt rotstaving i gammalnorsk - det vil seie kort vokal og kort konsonant (å bera) - fekk jamvekt mellom rotstavinga og endringa, slik at vokalen ikkje vart redusert, men heldt seg som ein a (å bera, å bæra eller å bårrå).

Denne jamvektregelen har verka frå Langesundfjorden i Telemark og Bykle i Setesdal nordover aust for Langfjella til litt nord for Molde, i Trøndelag og på indre Nord-Helgeland.

Verb med a-infinitiv etter kløyvd infinitiv kan vere:

  • aka, baka, detta, eta, fara, flytta, gjera, koma, leva, lova, seia, selja, sitja, skipa, skjera, spela, tala, telja, vera, vita

men her kan det vere skilje mellom dialektane, og denne lista er ikkje komplett. I Rettskrivinga av 2012 er det gjort framlegg om å tillate bruk av kløyvd infinitiv etter ei normert liste.

Kløyvd infinitiv i skriftspråket[endre | endre wikiteksten]

- dit ska' vi aldri komma, Karl,
det kan du banne på.
Hans Børli: Tømmerkoievise
   

Kløyvd infinitiv vart i nynorsk innført som sideform ved rettskrivinga av 1917, jamstilt med infinitiv på -a etter rettskrivinga av 1938. Frå 1959 har det vore ei tillaten sideform. Mellom anna Tarjei Vesaas, Tor Jonsson og Olav Duun har nytta kløyvd infinitiv i nynorsk.

I bokmålet vart kløyvd infinitiv tillaten i 1938. Forma var sideform i læreboknormalen av 1959. Ved rettskrivingsendringane i 2005 vart kløyvd infinitiv tatt ut av bokmålet, sidan han har vore lite bruka i skrift. Nokre bokmålsforfattarar har bruka kløyvd infinitiv i noveller og dikt, mellom dei er Alf Prøysen, Hans Børli og Stein Ove Berg.

Ord som kan ha kløyvd infinitiv norsk[endre | endre wikiteksten]

Etter rettskrivinga av 1938 kan ein bruke kløyvd infinitiv i samsvar med eigen dialekt. Rettskrivinga av 2012 avgrenser bruken av kløyvd infinitiv til desse verba:

aga, aka, ala, ana, apa, asa, baka, bala, bana, basa, beda, belja, bera, betala, beva, bevara, blada, blika, boda, bora, bosa, braga, braka, brasa, byrja, daga, dala, dana, delja, detta, draga, drepa, drynja, drysja, duna, dvelja, dynja, dølja, eta, eva, fara, fata, ferja, flaga, flara, flas(s)a, flata, flòta, flysja, flytta, fola, freda, frega, fremja, froda, gaga, gala, gana, gapa, gilja, gjera, gjeta (tippa,seia, gidda), gjeva, glada, glana, gleda, gluma, gnaga, gnika, gova, grava, gremja, gropa, gruna, grysja, gula, gysja, haga, haka, hama, hata, hava, hela, hemja, herja, hesja, heta, hevja, hjala, hòla, hom(m)a, hòpa, hylja, hysja, hølja, jaga, kaka, kara, kava, kjasa, kjea, klaga, klaka, kleda, kløvja, knaka, knasa, knisa, knoda, kola, kom(m)a, kraka, krasa, krava, kreka, krevja, krita, krota, kunna, kveda, kvetja, kvika, kvima, lada, laga, lapa, lata, lava, le(d)a, leka, lem(m)a, lemja, lepja, lesa, léta, leta, lova, luta (dela), maka, mala (knusa), mana, masa, mata, meda, moka, mola, mona, møkja, nasa, nava, neva, olboga, para, pela, pesa, posa, prata, raga, raka, rana, rapa, rasa, reka, remja, reva, roda, rydja, rysja, saga, saka, sama, seda, seia, sela, selja, semja, setja/setta, sitja/sitta, skada, skaka, skala, skapa, skara, skava, skilja, skipa, s(k)jaga, skjena, skjera, skjøn(n)a, skoda, skòla, skòra, skota, skrapa, skrata, skreva, skul(l)a, skvala, skylja, slava, sleva, smaka, smala, smørja, snaka, snara, snasa, sova, spada, spara, spekja, spela, spora, spraka, sprala, spørja, spøta, staga, staka, stava, steda, stega, stela, stota, streka , streta, streva, stynja, styrja, svada, svaga, svala, svara, svemja, sverja, svipa, symja, taka, tala, tana, tapa, tasa, teia, tela, telja, temja, tenja, tevja, timja, tola, tora, tosa, treda, trega, trota, tvika, tvoga, tysja, umaka, una, uveta, uvita, vada, vaka, vara, vasa, vega, velja, venja, vera, verja, veta, veva, vevja, vilja, vima, vita, vraka, ylja,yrja, ølja og åtvara.

Kjelder[endre | endre wikiteksten]