Linaritt

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Linaritt

Linaritt, frå La Carolina distrikt i Linares i Jaén i Andalusia i Spania, typelokaliteten. Biletbreidda er 1,5 mm
Generelt
KategoriSulfatmineral
Kjemisk formelPbCu[(OH)2|SO4]
Strunz-klassifisering07.fvt.65
KrystallsymmetriMonoklin 2/m prismatisk
Einingscellea = 9.701(2) Å, b = 5.65 Å, c = 4.69 Å; β = 102.65°; Z = 2
Identifikasjon
FargeDjup asurblå
Krystallformkrystallar langstrekte and tavleforma; in skorper and samlingar
KrystallsystemMonoklin
TvillingVanleg på {100}, òg på {001}
Kløyvperfekt på {100}, uperfekt på {001}
BrotMuslig
Mohs hardleiksskala2.5
GlansUnderadamantin, glasaktig
Strekfargelyseblå
TransparensGjennomsiktig, gjennomskineleg
Spesifikk vekt5,3-5,5
Optiske eigenskapar
Optiske eigenskaparToaksa (-)
Brytingsindeksnα = 1.809 nβ = 1.838 nγ = 1.859
Dobbeltbrytingδ = 0.050
PleokroismeX = lyseblå; Y = blå; Z = prøyssarblå
2V-vinkelMålt: 80°
Kjelder[1][2][3]

Linaritt er eit blått sekundærmineral, eit bly-kopar-sulfat, PbCuSO4(OH)2.

Linaritt vart først identifisert i 1822. Det er kalla opp etter Linaresplatået i Spania.[1]

Det finst på kontaktførekomstar i Oslofeltet.

Kjelder[endre | endre wikiteksten]

Bakgrunnsstoff[endre | endre wikiteksten]

Commons har multimedium som gjeld: Linaritt