Royton
| Royton | |||
| by | |||
Royton rådhus | |||
| Land | |||
|---|---|---|---|
| Region | Stor-Manchester | ||
| Distrikt | Oldham | ||
| Folketal | 21 284 | ||
| Postnummer | OL2 | ||
| Retningsnummer | 0 0161, 01706 | ||
![]() Royton 53°33′58″N 2°07′16″W / 53.566°N 2.121°W | |||
| Wikimedia Commons: Royton | |||
Royton er ein by i grevskapet Stor-Manchester i England. Han ligg nær kjelda til elva Irk og foten av Penninane og har kring 21 000 innbyggjarar.[1] Royton ligg 3 km nordvest for Oldham, 5 km søraust for Rochdale og 12 km nordaust for Manchester.
Royton ligg i det historiske fylket Lancashire, og her og i nærområdet er det funne spor etter britonarar, romarar og vikingar.[2] I mellomalderen blei Royton danna som eit lite byområde kring Royton Hall, eit herskapshus der ulike adelsfolk heldt til, som familiane Byron og Radcliffe. Busetnaden voks utover frå herskapshuset, som blei forlate og byrja å forfalla på 1800-talet.[3] Landbruk var den viktigaste næring i området, og folk fekk ekstra inntekter gjennom heimeveving.
Thorp Mill blei bygd i Royton i 1764 som ein av dei fyrste bomullsfabrikkane drivne av vasskraft.[4][5][6] Staden var ein av dei fyrste til å innføra eit sentralisert fabrikksystem. Utviklinga av tekstilindustrien førte til kraftig byvekst, og på midten av 1800-talet var Royton blitt til ein fabrikkby. På det største var det 40 bomullsfabrikkar her som sysselsette 80 % av innbyggjarane.[7] Import av billigare bomullsprodukt førte til at tekstilindustrien i Royton gjekk tilbake på midten av 1900-talet, og den siste fabrikken stengde i 2002.
I dag står mindre enn eit dusin av fabrikkane att. Dei fleste blir nytta til lett tilverking eller distribusjon.[8] Trass i den økonomiske nedgangen etter slutten på bomullsindustrien har folketalet i Royton halde fram med på veksa som resultat av intensiv byfornying som moderniserte dei edvardianske distrikta.[8]
Kjelder
[endre | endre wikiteksten]- ↑ 21 284 i 2011. «Oldham Ward population/Royton South 2011». Arkivert frå originalen 9. januar 2016. Henta 6. januar 2016.; «Oldham Ward population?Royton North 2011». Arkivert frå originalen 9. januar 2016. Henta 6 January 2016.; Greater Manchester Gazetteer, Greater Manchester County Record Office, Places names – O to R, arkivert frå originalen 18. juli 2011, henta 17. juni 2008
- ↑ Stott 1994, p. 5
- ↑ «Royton Hall», www.rlhs.co.uk, henta 31. januar 2026
- ↑ Oldham Council, Oldham's Economic Profile – Innovation and Technology, oldham.gov.uk, arkivert frå originalen 14. november 2007, henta 20. juli 2008
- ↑ Manchester City Council, Oldham Towns; Royton, spinningtheweb.org.uk, arkivert frå originalen 14. mars 2007, henta 5. januar 2007
- ↑ The Oldham Boroughs; Royton, visitoldham.co.uk, arkivert frå originalen 23 May 2008, henta 26 July 2008
- ↑ Stott 1994, pp. 8–9.
- 1 2 Stott 1994, p. 9.
- Bibliografi
- Ballard, Elsie (1986) [1967], A Chronicle of Crompton (2. utg.), Royton: Burnage Press, ISBN 5-00-096678-3
- Brownbill, John; Farrer, William, red. (1911), A History of the County of Lancaster: Volume 5, Victoria County History, London: Constable, ISBN 978-0-7129-1055-2
- Frangopulo, N. J. (1977), Tradition in Action: the historical evolution of the Greater Manchester County, Wakefield: EP, ISBN 0-7158-1203-3
- Lewis, Samuel (1848), A Topographical Dictionary of England, London: S. Lewis and Co., ISBN 978-0-8063-1508-9
- Marlow, Joyce (1969), The Peterloo Massacre, Rapp & Whiting, ISBN 0-85391-122-3
- McNeil, R.; Nevell, M. (2000), A Guide to the Industrial Archaeology of Greater Manchester, Association for Industrial Archaeology, ISBN 0-9528930-3-7
- McPhillips, K. (1997), Oldham: the formative years, Neil Richardson, ISBN 1-85216-119-1
- Reid, Robert (1989), The Peterloo Massacre, London: William Heinemann, ISBN 0-434-62901-4
- Stott, Frances (1994), Looking Back at Royton, Oldham: Oldham Arts and Heritage, ISBN 0-902809-29-6
- Waller, Robert; Criddle, Byron (2002), Almanac of British Politics, London: Routledge, ISBN 0-415-26833-8
- Denne artikkelen bygger på «Royton» frå Wikipedia på engelsk, den 23. juli 2011.
