Uranofan

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Uranofan

Uranofan
Generelt
KategoriUranyl neso- og polysilikat
Kjemisk formelCa(UO2)2[HSiO4]2·5H2O
Strunz-klassifisering09.AK.15
KrystallsymmetriMonoklin sfenoidal
H-M-symbol: (2)
Romgruppe: P 21
Einingscellea = 15.85 Å, b = 6.98 Å, c = 6.64 Å; β = 97.45°; Z=2
Identifikasjon
Molekylvekt586.36
FargeLysegul, sitrongul, honninggul, strågul, grøngul
KrystallformKrystallar opptrer som stjerneforma nålesamlingar; som trådaktig skorper, og massiv
KrystallsystemMonoklin
Kløyv{100} perfekt
BrotUjamn
FastleikSprø
Mohs hardleiksskala2.5
GlansGlasaktig til perleaktig; voksaktig eller matt når massiv
StrekfargeGulaktig kvit
TransparensGjennomskinneleg til subgjennomskineleg
Spesifikk vekt3.81 - 3.90
Optiske eigenskapar
Optiske eigenskaparToaksa (-)
Brytingsindeksnα = 1.643 nβ = 1.666 nγ = 1.669
Dobbeltbrytingδ = 0.026
PleokroismeSvak; X = fargelaus; Y = bleik kanarigul; Z = kanarigul
2V-vinkel32° til 45°, målt
Ultrafiolett fluorescensSvak gul-grøn under både kort- og lang-UV
Andre eigenskaparRadioaktiv
Kjelder[1][2][3]

Uranofan er eit nokså utbreitt sekundærmineral etter uraninitt. Det er gult og fibrig og eit vasshaldig kalsium-uranylsilikat, Ca(UO2)2[SiO3(OH)]2· 5H2O. Ei dimorf form blir kalla beta-uranofan (β-uranofan) eller uranofan-beta, begge mineral er monokline.

Det er òg funnet i Noreg.

Kjelder[endre | endre wikiteksten]

Bakgrunnsstoff[endre | endre wikiteksten]