Litauen

Republiken Litauen
Lietuvos Respublika
Flagga Statsvapen
ValspråkTautos jėga vienybėje
("Nationens styrka ligger i enighet")
Nationalsång: Tautiška giesmė
läge
HuvudstadVilnius
Största stad Vilnius (cirka 540 000 inv.)
Officiellt språk Litauiska
Statsskick Republik
 -  President Gitanas Nausėda
 -  Premiärminister Ingrida Šimonytė
Nationalförsamling Seimas
Självständighet från Ryssland resp. Sovjetunionen 
 -  Deklarerad 16 februari 1918 resp. 11 mars 1990 
 -  Erkänd 29 november 1918 resp. 6 september 1991 
Area
 -  Totalt 65 286 km²[1] (123:e)
 -  Vatten (%) 4,01 %
Demografi
 -  2017 års uppskattning 2 847 904[1] (137:e)
 -  2011 års folkräkning 3 043 429[2] 
 -  Befolkningstäthet 43,6 inv./km² (113:e)
BNP (PPP) 2022 års beräkning
 -  Totalt 129,7 miljarder USD[3] (86:e)
 -  Per capita 46 479 USD[3] (37:e)
BNP (nominell) 2022 års beräkning
 -  Totalt 69,8 miljarder USD[3] (80:e)
 -  Per capita 25 015 USD[3] (44:e)
Ginikoefficient (2021) 35,4[4] 
HDI (2021) 0,875[5] (35:e)
Valuta Euro[6] (EUR)
Tidszon EET (UTC+2)
 -  Sommartid EEST (UTC+3)
Topografi
 -  Högsta punkt Aukštojas, 294 m ö.h.
 -  Största sjö Drūkščiai, 44,79 km²
 -  Längsta flod Njemen (litauiska: Nemunas), 937 km
Kör på Höger
Nationaldag 16 februari
Nationalitetsmärke LT
Landskod LT, LTU, 440
Toppdomän .lt
Landsnummer 370

Litauen (litauiska: Lietuva [lʲɪɛtʊˈvɐ]), formellt Republiken Litauen (litauiska: Lietuvos Respublika), är en republik i Baltikum i Nordeuropa. Landet gränsar till Lettland i norr, Belarus och Polen i söder samt den ryska exklaven Kaliningrad i sydväst. Landets nationaldag är den 16 februari. Litauen är sedan 2004 medlem i Europeiska unionen och försvarsalliansen Nato.

På 1200-talet förenades Litauen under en kristen kung, Mindaugas I, på 1500-talet ingick man en union med Polen och 1795 annekterades Litauen av Ryssland. Efter den tyska ockupationen under första världskriget och Rysslands nederlag blev Litauen självständigt 1918. År 1940 invaderades landet av Sovjetunionen och året därpå ockuperades det av tyska stridskrafter. När enheter från Röda armén nådde landet 1944 hade cirka 200 000 litauer, varav drygt två tredjedelar judar, dödats. I samband med de politiska omvälvningarna i Östeuropa i slutet av 1980-talet uppstod även självständighetsrörelser i Litauen. Den 11 mars 1990 utropade landet sin självständighet som första land i det dåvarande Sovjetunionen.

Litauen är sedan dess en parlamentarisk demokrati med en folkvald president som statschef och en premiärminister som regeringschef. I likhet med de andra baltiska länderna är Litauen medlem av Förenta nationerna, Europeiska unionen och Nato.

Jordmånen i Litauen är till stora delar tämligen bördig. Vidsträckta områden utgörs av marskland och skogar. Stora sumpmarker har utdikats till odlingsbar mark. Den flacka kusten mot Östersjön domineras av dynlandskap. Landet har ett rikt nät av vattendrag; i kullandskapet i sydöst ligger mer än 3 000 sjöar och talrika floder rinner genom landet.

Maskinkonstruktion, förädling av petroleum, laserindustri, solcellsindustri, varvsindustri och livsmedelsindustri hör till de viktigaste grenarna inom tillverkningsindustrin. Landet har inga större mineralförekomster.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Baltiska stammar 1200.
Litauen som en del av Polsk-litauiska samväldet under 1400-talet.
Litauen låg under 1600-talet till största delen på land som idag upptas av Belarus.
Huvudartikel: Litauens historia

Litauen kristnades inte förrän 1387 och var en europeisk stormakt under medeltiden. Dess förste storfurste Mindaugas I räknas som Litauens förste och ende krönte kung. Kröningsdagen 6 juli (1253) är idag en officiell helgdag i Litauen (anges som ”Statehood day”).[7] En union bildades 1573 med grannlandet Polen vilken sträckte sig ända ner till Ukraina (se Polen-Litauen).

Republiken Litauen bildades efter första världskriget genom Versaillesfreden. Frihetstiden sträckte sig fram till slutet av 1930-talet då Litauen bland annat tvingades att gå med på sovjetiska truppers närvaro i landet. Vid inledningen av Operation Barbarossa 1941 intog tyska trupper landet, en ockupation varade fram till 1944. Landet invaderades av Sovjetunionen i slutet av andra världskriget, ockuperades och tvingades bli en del av unionen fram till dess fall.

Långt in på 1950-talet fanns reguljära förband som uppstått ur den tidigare litauiska armén (Skogsbröderna).

Under 1960-talet verkade motståndsrörelsen i form av olika studentgrupper som spred underjordiska tidskrifter om Litauen och litauisk kultur och som även utförde aktioner där den förbjudna litauiska trikoloren hissades.

Under 1980-talet samlades krafterna för ett fritt Litauen inom rörelsen Sajudis med Vytautas Landsbergis som en av ledarna. Den 11 mars 1990 deklarerade Litauen på nytt sin självständighet, som den första av sovjetrepublikerna. Den förnyade självständigheten erkändes först av Island den 4 februari 1991 och av Sovjetunionen den 6 september 1991.

Den 29 mars 2004 blev Litauen medlem i Nato och 1 maj 2004 medlem i Europeiska unionen (EU).

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Europas geografiska centrum ligger i Litauen.

Litauen är det mest folkrika av de baltiska länderna med 3 338 700 [2009.08] invånare. Landet ligger söder om Lettland vid Östersjöns sydöstra strand. Den största staden är huvudstaden Vilnius och andra större städer är den före detta huvudstaden Kaunas (352 279) [2009.01] och hamnstaden Klaipėda (183 433) [2009.01]. I Litauen hittar man Europas geografiska mittpunkt.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Litauen är indelat i tio apskritys (sing. apskritis), vilket kan översättas med län. Varje län har namn efter dess huvudort. Litauen har 60 kommuner, som i sin tur är indelade i 524[8] "åldermannaskap" (seniūnija).

Den 1 juli 2010 avskaffades länsstyrelserna[9], varefter länen numera endast är territoriella och statistiska enheter.

Region Huvudstad Areal
(km²)
Invånarantal [2009.01]
Alytus län Alytus 5425 175 149
Kaunas län Kaunas 8091 670 546
Klaipėda län Klaipėda 5207 378 221
Marijampolė län Marijampolė 4467 179 886
Panevėžys län Panevėžys 7881 281 241
Šiauliai län Šiauliai 8589 346 098
Tauragė län Tauragė 4411 126 056
Telšiai län Telšiai 4303 172 438
Utena län Utena 7206 170 422
Vilnius län Vilnius 9730 849 815

Styre och politik[redigera | redigera wikitext]

Litauens lagstiftande församling finns i huvudstaden Vilnius och heter Seimas. Premiärministern måste ha stöd i Seimas för att kunna sitta kvar på posten. Litauens president är folkvald och trots att ämbetet i praktiken är huvudsakligen ceremoniellt så har presidenten dock semipresidentiella befogenheter.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Litauen har en stor textilindustri och landet är sedan gamla tider specialiserat på linne. I Litauen finns också Europas största tillverkare av bildskärmar och annan elektronisk industri. Kärnkraftverket i Ignalina stängdes nyårsafton 2009 och det stod för en stor del av landets energiförsörjning och även export. Planer finns dock att bygga ett nytt kärnkraftverk tillsammans med de baltiska staterna och Polen, men ännu har inget besluts tagits. Den tredje största staden Klaipeda är landets export- och importhamn.

Sedan 2015 är euron landets valuta (se vidare Litauen och eurosamarbetet).

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Litauens demografi
Språkgrupper i området
  Nordiska språk (Island och Skandinavien)
  Östersjöfinska språk (Finland, Estland)
  Baltiska språk (Lettland, Litauen)

Den senaste folkräkningen hölls den 1 mars 2011 och avsåg den folkbokförda (de jure) befolkningen som uppgick till 3 043 429 personer, varav 1 402 604 män och 1 640 825 kvinnor.[2]

Befolkningen består av 84 procent [2009] etniska litauer, 6,1 procent [2009] polacker och 4,9 procent [2009] ryssar, vilket skiljer Litauen från Estland och Lettland som har betydligt större inslag av minoriteter. Litauen hade till skillnad från dessa inte alls samma grad av russifiering under sovjetockupationen. Det finns dessutom många ättlingar till emigranter i USA och litauer som lever i grannländerna.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Sport[redigera | redigera wikitext]

Litauens herrlandslag i basket tillhör världens bästa landslag och basket är den stora folksporten i Litauen. Den mest framgångsrika klubben i Litauen är BC Žalgiris. Man har även duktiga friidrottare och fotbollslandslaget gör ganska bra resultat i EM- och VM-kval. Bland friidrottarna kan nämnas Virgilijus Alekna som tog OS-guld i diskus 2000 och 2004, Austra Skujyte som tog silver i sjukamp vid OS i Aten 2004 efter Carolina Klüft, och Edvinas Krungolcas som tog silver i modern femkamp vid OS i Peking 2008. Litauen är även en stor roddnation med framgångar i OS, bland annat under sovjettiden. Vid London-OS 2012 vann 15-åriga Rūta Meilutytė 100 meters bröstsim.

Flaggor[redigera | redigera wikitext]

Alternativ statsflagga antagen 2004.

Den alternativa statsflaggan föreställer den vita riddaren, eller Vytis förföljaren. Se vidare Litauens riksvapen.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 21 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 30 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 38 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 34 av 189

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Indicators database” (på engelska). Statistics Lithuania. https://osp.stat.gov.lt/statistiniu-rodikliu-analize#/. Läst 1 juni 2017. 
  2. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 8. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 1 juni 2017. 
  3. ^ [a b c d] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  4. ^ ”Gini coefficient of equivalised disposable income - EU-SILC survey” (på engelska). Eurostat. https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tessi190/default/table?lang=en. Läst 4 december 20322. 
  5. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  6. ^ ”Lithuania and the euro”. http://ec.europa.eu/economy_finance/euro/countries/lithuania_en.htm. Läst 1 januari 2015. 
  7. ^ Statehood Day (Lithuania) En Wiki. Läst 6 september 2015.
  8. ^ ”Administrative divisions of Lithuania” (på engelska). Wikipedia. 2019-09-11. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Administrative_divisions_of_Lithuania&oldid=915063421. Läst 2 november 2019. 
  9. ^ ”Dėl apskričių viršininkų administracijų likvidavimo”. Seimas of the Republic of Lithuania. http://www3.lrs.lt/pls/inter3/dokpaieska.showdoc_l?p_id=392936. Läst 21 augusti 2011. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Geographica - Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder ISBN 978-3-8331-4129-4
  • Sužiedėlis, Saulius (2011) (på engelska). Historical dictionary of Lithuania. Historical dictionaries of Europe ; no. 80 (2. ed.). Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 12156831. ISBN 978-0-8108-4914-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]