Wallington Hall

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Wallington Hall

ArkitektDaniel Garrett
Kart
Wallington Hall
55°09′07″N 1°57′25″W / 55.152°N 1.957°W / 55.152; -1.957

Wallington Hall er eit herskapshus og parkområde som ligg rundt 12 mile (19 km) vest for Morpeth i Northumberland i England, i nærleiken av landsbyen Cambo. Det har hatt National Trust som eigar sidan 1942, etter at sir Charles Philips Trevelyan donerte heile eigeommen, inkludert gardar som tilhøyrde han, til organisasjonen. Dette var den fyrste donasjonen av dette slaget. Bygningen er verna som Grade I.[1]

Historie[endre | endre wikiteksten]

Eigedommen tilhøyrde familien Fenwick frå 1475 til sir John Fenwick, 3. baronett hadde økonomiske vanskar og valde å selja eigedommen til familien Blackett i 1688. Han selde delar av familieeigedommen og Wallington Hall til sir William Blackett for 4000 pund og ei årleg avgift på 2000 i året. Avgifta skulle betalast ut livet hans og det til kona hans, Mary Fenwick. Blackett var nøgd med salet ettersom han oppdaga bly i grunnen, og blei rik.[2]

Den tidlegare bygningen, eit hall house, blei bygd opp att. Eit gammalt peel-tårn blei rive, men kjellarane frå tidlegmellomalderhuset står att.[3] Huset blei i stor grad gjenbygd i palladisk stil for sir Walter Blackett av arkitekten Daniel Garret. Det kom i familien Trevelyan sitt eige i 1777.

Etter at Pauline Jermyn gifta seg med naturalisten sir Walter Calverley Trevelyan, byrja dei husa litterære og vitskaplege personar ved Wallington Hall.[4] Staden blei eit kulturelt senter som mellom anna husa medlemmar av prerafaelittane.

Elsa og Mary Bell (seinare lady Trevelyan), av Caroline Grosvenor, 1899. Framleis ved Wallington Hall.

Sir Charles Philips Trevelyan arva eigedommen frå far sin, sir George Otto Trevelyan, i 1928. Han var eit leiande medlem av regjeringar frå Liberal og Labour. Charles var gift med «Molly», lady Mary Trevelyan.[5]

Skildring[endre | endre wikiteksten]

Huset ligg i eit åslendt parkområde på 100 acres (40 ha). Det omfattar ein skogkledd elvedal, dekorative vatn, grasplenar og ein nyleg restaurert innmura hage.

Inne er huset vakkert møblert. Andre attraksjonar er skrivebordet der Thomas Babington Macaulay, som var svoger av sir Charles Trevelyan, skreiv History of England, ei stor samling antikke dokkehus og åtte veggmåleri i den sentrale hallen som viser historia til Northumberland, måla av William Bell Scott.

National Trust eig også landeigedommane rundt huset, og selte tidlegare mat frå desse gardane i ein gardsbutikk på staden. Denne butikken blei stengd i 2012.

Kjelder[endre | endre wikiteksten]

Bakgrunnsstoff[endre | endre wikiteksten]

Litteratur
  •  Kirtley, Allan, Longbottom, Patricia, Blackett, Martin. A History of the Blacketts. (2013) The Blacketts. ISBN 978-0-9575675-0-4. Arkivert frå originalen 23. juni 2014. 
  • Moran, Mollie. Minding the Manor: the Memoir of a 1930s English Kitchen Maid. 2014, Lyons Press. First published in the UK in 2013 as Aprons and Silver Spoons by Penguin Books.