Tyrkisk

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Tyrkisk
Türkçe
Klassifisering Altaisk
 Tyrkisk
  Sørtyrkisk
   Tyrkisk
Talarar Tyrkarar
Bruk
Tala i  Tyrkia
 Bulgaria
 Kypros
 Hellas
 Republikken Makedonia
 Romania
 Usbekistan
Tyrkisktalande i alt 80 626 000[1]
Skriftsystem Det latinske alfabetet
Normert av Türk Dil Kurumu
Språkkodar
ISO 639-1 tr
ISO 639-2 tur
ISO 639-3 tur

Wikipedia på tyrkisk

Tyrkisk høyrer til den tyrkiske språkfamilien, og blir snakka av ca. 80 mill. menneske i Tyrkia, og av tyrkiske mindretal på Kypros, i Hellas, på Balkan (mellom anna i Bosniea og Albania) og i Nordeuropa (der det til dømes er det største minoritetsspråket i Danmark og Tyskland).

Grammatikk[endre | endre wikiteksten]

Tyrkisk er eit agglutinerande språk. Den dominerande morfologiske prosessen er suffiksering, suffiks eller endingar blir lagt etter kvarandre etter stammar, og verb og substantiv blir bøygd i tid, person og tal. Det inneber at det er mogleg å lage svært lange ord, t.d. 'Çekoslovakyalılastıramadıklarımızdan mısınız' ('Er du ein av dei, vi ikkie kunne tsjekkoslovakisere?').

Særlege kjenneteikn er m.a.:

  • tyrkisk har ikkje grammatisk genus, det er ikkje skilnad mellom han og ho, begge er o)
  • det er vokalharmoni i alle ord (bortsett frå låneord og nokre få tyrkiske ord)
  • i syntaksen blir det brukt setningsforkortingar i staden for leddsetningar, t.d. 'Anadolu'da bulunan Ankara çok güzel bir şehir' ('Ankara, som ligg i Anatolia, er ein svært vakker by').

Skriftspråk[endre | endre wikiteksten]

Tyrkisk er påverka av arabisk og vart fram til Kemal Atatürk sin reform i 1928 skrive med arabiske bokstavar. Det tyrkiske alfabetet har ein del bokstavar som ikkje finst i t.d. det norske alfabetet:

  • ı (schwa, blir uttalt som siste vokal i det norske ordet 'danse')
  • ğ (stumt 'g', blir ikkje uttalt)
  • ş (sj)
  • ç (tsj)

Litteratur[endre | endre wikiteksten]

  • Göksel, Aslı & Celia Kerslake (2005). Turkish: A Comprehensive Grammar. London: Routledge. "The Most Recent Comprehensive Grammar In English."
  • Kononov, A. N (1956)., Grammatika Sovremennogo Turetskogo Literaturnogo Jazyka, Akademiya Nauk SSSR Institut Vostokovedenija, Moskva-Leningrad, 569 S.(Tıpıkbasım (2001), Multilingual, İstanbul)
  • Kornfilt, J. (1997), Turkish, London: Routledge.
  • Lees, Robert B. (1961), The Phonology Of Modern Standard Turkish, Indiana University, Bloomington, Mouton And Co. The Hague, Netherlands, Vii+76 S.
  • Lewis, G. L. (1967). Turkish Grammar. Oxford University Press. Isbn 0-19-815838-6.
  • Nash, Rose (1973), Turkish Intonation, Mouton.
  • Swift, Llyod B. (1963), A Reference Grammar Of Modern Turkish, Indiana University, Bloomington, Mouton And Co. The Hague, Netherlands, 267 S.+4 Analyses (Tables).
  • Underhill, Robert (1976). Turkish Grammar. Cambridge, Ma: Mit Press.

Kjelder[endre | endre wikiteksten]

Spire Denne språkartikkelen er ei spire. Du kan hjelpe Nynorsk Wikipedia gjennom å utvide han.