Kinesisk historie
| Kinesisk historie | ||||||
| Sanhuangwudi-perioden (mytologisk) | ||||||
Xià-dynastiet |
||||||
| Shāng-dynastiet |
||||||
| Zhōu |
||||||
| Vår- og haustannaltida | Austlege Zhōu | |||||
| Dei stridande statane | ||||||
| Qín-dynastiet | ||||||
| Vestlege Hàn | ||||||
| Xīn | ||||||
| Republikken Kina (Táiwān) |
||||||
Kinesisk historie er eit omfattande felt ettersom det veldige landet, som einaste sivilisasjonen i verda, har skriftlege kjelder utan avbrot frå dei siste 3500 åra. Kinesarane har tradisjon for å bruka dynastia herskarane deira høyrde til til å dela historia si inn i epokar. Dette har samanheng med at dynastiskifta ofte òg innebar endring i styreform, hovudstad og herskarklasse.
Sivilisasjonen i Kina oppstod ved Huangelva nordaust i landet og breidde seg deretter sørover. Den eldste skrifta me kjenner er frå Shang-dynastiet (1600-1000-talet f.Kr.). Det vart utvikla relativt effektiv administrasjon der embetsmennene (ideelt sett) skulle veljast etter eksamenskarakterar, ikkje arv (som i samtidige Europa). Den tidlege utviklinga av ein statsideologi basert på konfutsianismen (som blei «statsfilosofi» under Han-dynastiet på 100-talet f.Kr.), og utviklinga av eit allment utbreidd skriftsystem (standardisert på 220-talet f.Kr) styrkte òg kinesisk sivilisasjon. Under Qing (1644–1912) nådde keisardømet om lag det geografiske området som omfattar den moderne Folkerepublikken Kina.
Politisk veksla Kina mellom å vere eit sameint storrike og å vere oppsplitta i mindre statar. Landa vart regelmessig angripne og to gonger erobra av andre folkeslag enn han-kinesarar. Samspel med den asiatiske omverda og ei rekkje bølgjer av inn- og utvandring har bidrege til å forma kinesiske folk og kulturar gjennom tidene.
Bakgrunnsstoff [endre]
Kjelder [endre]
- Denne artikkelen bygger på «Kinesisk historie» frå Wikipedia på bokmål, den 6. desember 2010.
|
|
||
|---|---|---|
| Afghanistan · Armenia · Aserbajdsjan[1] · Aust-Timor · Bahrain · Bangladesh · Bhutan · Brunei · Dei sameinte arabiske emirata · Filippinane · Georgia[1] · India · Indonesia · Iran · Irak · Israel (sjå òg Palestinske område) · Japan · Jemen · Jordan · Kambodsja · Kasakhstan[1] · Kina · Kirgisistan · Kuwait · Kypros · Laos · Libanon · Malaysia · Maldivane · Mongolia · Myanmar · Nepal · Nord-Korea · Oman · Pakistan · Qatar · Russland · Saudi-Arabia · Singapore · Sri Lanka · Syria · Sør-Korea · Tadsjikistan · Taiwan · Thailand · Turkmenistan · Tyrkia[1] · Usbekistan · Vietnam | ||