Hopp til innhald

Kfar Kama

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Kfar Kama
כְּפַר כַּמָא, كفر كما
lokal kommune
Flagg
Land  Israel
Distrikt Nord
Koordinatar 32°43′19″N 35°26′27″E / 32.72194°N 35.44083°E / 32.72194; 35.44083
Areal 8,9 km²
Folketal 3 005  (2011)
Folketettleik 338 / km²
Grunnlagd 1876
   Bystatus 1950
Kart
Kfar Kama
32°43′19″N 35°26′27″E / 32.721944444444°N 35.440833333333°E / 32.721944444444; 35.440833333333
Kart som viser Kfar Kama.
Kart som viser Kfar Kama.
Kart som viser Kfar Kama.
Wikimedia Commons: Kfar Kama

Kfar Kama (hebraisk כְּפַר כַּמָא) er ein by i nedre Galilea i Israel med eit folketal på 2 900,[1] hovudsakleg tsjerkessarar.

Kfar Kama kan ha vore ein landsby kalla Helenoupolis som Konstantin grunnla til ære til mora si Helena.[2]

Under utgravingar i 1961 og 1963 fann ein graver frå 300-talet.[3] To kyrkjer frå tidleg på 500-talet, eine tileigna St. Thecla, vart gravefram med fleirfarga mosaikkgolv med blomar, dyr og geometriske mønster[3]

I krossfarartida vart han kalla Kapharchemme eller Capharkeme.[4]

I 1596 var Kfar Kama oppført i osmanske skattelister som ein landsby i Tiberias nahiya i Safad liwa. Han hadde eit folketal på 34 muslimske hushaldningar og skatta av kveite, bygg, sommaravlingar, bomull og geiter eller bikubar.[5]

I 1870-åra vart han skildra som ein stad med «basaltiske steinhus, med kring 200 muslimar, på ei slette av dyrkbar mark.»[6]

Den noverande landsbyen vart grunnlagd i 1878 av 1150 tsjerkessisk emigrantar frå Adyghe-stamma Shapsugs, som vart driven ut frå Kaukasus av russarane til Det osmanske riket på grunn av den russisk-tsjerkessiske krigen.[7] I staden levde dei av dyreoppdrett, men vart seinare bønder.[7] Den første skulen vart grunnlagd kring 1880.[7]

Under folketeljinga i Palestina i 1922, hadde Kafr Kama eit folketal på 670 muslimar og sju kristne.[8]

Kfar Kama er ein av to tsjerkessiske landsbyar i Israel. Den andre er Rehaniya. Tsjerkessarane er muslimar, som i motsetnad til israelske arabarar deltek i militærteneste i det israelske forsvaret.

  1. «POPULATION OF LOCALITIES NUMBERING ABOVE 2 000 INHABITANTS AND OTHER RURAL POPULATION» (PDF). Israelsk statistisk sentralbyrå. 31. desember 2008.
  2. Yoram Tsafrir, Leah Di Segni and Judith Green (1994). Tabula Imperii romerski: Judea, Palaestina. Jerusalem: Israel Academy of Sciences and Humanities. s. 142.
  3. 1 2 Claudine Dauphin (1998). La Palestine byzantine, Peuplement et Populations, Vol. III : Catalogue. BAR International Series 726. Oxford: Archeopress. s. 727.
  4. Denys Pringle (1997). Secular buildings in the Crusader Kingdom of Jerusalem : an archaeological gazetteer. Cambridge: Cambridge University Press. s. 227.
  5. Wolf-Dieter Hütteroth and Kamal Abdulfattah (1977). Historical Geography of Palestine, Transjordan and South Syria in the Late 16th Century. Erlanger Geographische Arbeiten, Sonderband 5. Erlangen, Tyskland: Vorstand der Fränkischen Geographischen Gesellschaft. s. 190.
  6. C. R. Conder and H. H. Kitchener (1881). The Survey of Western Palestine I. London: The Committee of the Palestine Exploration Fund. s. 360.
  7. 1 2 3 Nirit Reichel (2010). «The role of the educational system in retaining tsjerkessisk identity during the transition from Ottoman control to life as israelske citizens (1878-2000)». Israel Affairs 16: 251–267. doi:10.1080/13537121003643896.
  8. J. B. Barron, red. (1923). Palestine: Report and General Abstracts of the Census of 1922. Government of Palestina. Table XI.

Bakgrunnsstoff

[endre | endre wikiteksten]