Tomas Tranströmer

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Gå til: navigering, søk
Tomas Tranströmer

Tomas Tranströmer (fødd 15. april 1931) i Stockholm) er ein svensk lyrikar og psykolog. Han fekk Nobelprisen i litteratur i 2011.

Tranströmer debuterte som forfattar med diktsamlinga 17 dikter i 1954. Han vart raskt ein av dei leiiande svenske lyrikarane. Dikta hans er omsette til femti språk, og han er truleg den best kjende nordiske lyrikaren i den engelsktalande delen av verda. Diktsamlinga Sorgegondolen frå 1996 gjekk ut i eit opplag av 30 000, eit nær utruleg tal for ei lyrikkbok i Sverige. I 1990 fekk han hjerneblødning som førde til at han vart lamma på høgre side av kroppen og mista taleevna, i Sorgegondolen skriv han mellom anna om vanskane med å utrykkja seg:

«Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.»

I 1990 fekk han Nordisk Råds litteraturpris for diktsamlinga För levande och döda. På norsk er han gjendikta av Jan Erik Vold i Samlede dikt som kom på Gyldendal Norsk Forlag i 1996.

Bibliografi[endre | endre wikiteksten]

  • 1954 17 dikter (Bonnier, Stockholm)
  • 1958 Hemligheter på vägen (Bonnier, Stockholm)
  • 1962 Den halvfärdiga himlen (Bonnier, Stockholm)
  • 1966 Klanger och spår (Bonnier, Stockholm)
  • 1970 Mörkerseende (Författarförlaget, Göteborg)
  • 1974 Östersjöar (Bonnier, Stockholm)
  • 1978 Sanningsbarriären (Bonnier, Stockholm)
  • 1983 Det vilda torget (Bonnier, Stockholm)
  • 1989 För levande och döda (Bonnier, Stockholm)
  • 1993 Minnena ser mig, erindringsbok (Bonnier, Stockholm)
  • 1996 Sorgegondolen (Bonnier, Stockholm)
  • 2001 Fängelse : nio haikudikter från Hällby ungdomsfängelse (1959) (Ed. Edda, Uppsala)
  • 2004 Den stora gåtan (Bonnier, Stockholm)

Prisar og utmerkingar[endre | endre wikiteksten]