Philip Warren Anderson

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Philip Warren Anderson

Fødd13. desember 1923 (100 år)
Indianapolis
Død29. mars 2020
Princeton
NasjonalitetUSA
Områdefysikk
Yrkefysikar, universitetslærar, teoretisk fysikar, skribent
InstitusjonarPrinceton University
Santa Fe Institute
University of Cambridge
Bell Labs
Alma materHarvard University
United States Naval Research Laboratory
DoktorgradsrettleiarJohn Hasbrouck van Vleck
MedlemRoyal Society
Accademia Nazionale dei Lincei
National Academy of Sciences
American Academy of Arts and Sciences
Det russiske vitskapsakademiet
Indias nasjonale vitenskapsakademi
American Physical Society

Philip Warren Anderson (fødd 13. desember 1923 ) er ein amerikansk fysikar. Han vart utdanna ved Harvard, og var elev av John van Vleck. Anderson var professor ved Cambridge University i London frå 1967 til 1975 og assisterande direktør ved Bell Telephone Laboratories i New Jersey i 1975-1976 og frå 1976 konsultativ direktør same stad. Frå 1975 var han professor ved Princeton University.

Anderson vidareutvikla van Vleck sine idear og forklarte korleis lokale magnetiske moment kan opptre i metall som i rein form er umagnetiske, til dømes kopar og sølv. Han har òg levert vesentlege bidrag til kunnskapen om uordna system.

I 1977 fekk han Nobelprisen i fysikk saman med Nevill Francis Mott frå Storbritannia og John H. van Vleck frå USA «for det grunnleggande teoretiske arbeidet deira med elektronisk struktur i magnetiske og uordna system».

Kjelder[endre | endre wikiteksten]